Månadens Fordon
Rex Sport 65 1965
När jag fyllde 15 år 1964 fick jag en moped av min far. Det var en stelbent Monark med trampor och handväxel. I mitten av 60-talet skulle en moppe vara sportig. Monark hade den så kallade stockholmsmodellen och Rush fanns vilken var den mest MC-liknande moppen på den tiden. Det var ju så en moppe skulle se ut vilket gjorde att min enkla Monark utan bakfjädring inte var mycket att stoltsera med.
1964 kom Rex med sin sportmodell. Den kunde fås svart, blå, röd eller kopparfärgad. Den hade dessutom helkromad tank, treväxlad gummiupphängd Victoriamotor samt högt styre och störtbåge. Självklart hade den fotväxel och bakfjädring. Vilken moppe. Året efter hade jag fått jobb och tjänade pengar. Detta resulterade självklart i mopedbyte och det blev givetvis en REX. Jag hade en jobbarkompis som hade en sådan, den gjorde över 50 knyck otrimmad. Det är faktiskt sant.
Ny svart REX Sport -65 inköptes alltså på Mopedservice i Flen. Adjöss med Monarken. Nu var man kung i moppegänget bland alla Puch och Tomos som tjöt och lät illa på grund av fläktkylningen (men de var enkla att trimma).
REX:en fick göra tjänst i tre år tills körkortet fanns i plånboken. Då var den tämligen slutkörd. Så här i hemlighet kan jag väl erkänna att den gått en hel del trimmat. 1968 hamnade den på skroten utan större saknad. Nu köptes en Matchless G 80 S men det är en annan historia.
När jag för två år sedan fick se en annons i Classic Motor om en likadan REX, en svart 65:a, så blev jag nostalgisk, känns symptomen igen måhända? Jag ringde direkt men då var den såld. Jag fick dock namn och telefonnummer till den äldre gentlemannen som köpt den varpå jag ringde honom. Det visade sig att han hade full förståelse för mig så jag fick köpa REX:en av honom. Han lade dock på 500 kr på priset. Spelar ingen roll sa jag, jag köper den. Kärran hyrdes och hämtning i Rävlanda, nu står den i källaren och påminner mig om gamla tider, (synder). Det blir säkert någon tur till hamnträffarna i sommar.
1964 kom Rex med sin sportmodell. Den kunde fås svart, blå, röd eller kopparfärgad. Den hade dessutom helkromad tank, treväxlad gummiupphängd Victoriamotor samt högt styre och störtbåge. Självklart hade den fotväxel och bakfjädring. Vilken moppe. Året efter hade jag fått jobb och tjänade pengar. Detta resulterade självklart i mopedbyte och det blev givetvis en REX. Jag hade en jobbarkompis som hade en sådan, den gjorde över 50 knyck otrimmad. Det är faktiskt sant.
Ny svart REX Sport -65 inköptes alltså på Mopedservice i Flen. Adjöss med Monarken. Nu var man kung i moppegänget bland alla Puch och Tomos som tjöt och lät illa på grund av fläktkylningen (men de var enkla att trimma).
REX:en fick göra tjänst i tre år tills körkortet fanns i plånboken. Då var den tämligen slutkörd. Så här i hemlighet kan jag väl erkänna att den gått en hel del trimmat. 1968 hamnade den på skroten utan större saknad. Nu köptes en Matchless G 80 S men det är en annan historia.
När jag för två år sedan fick se en annons i Classic Motor om en likadan REX, en svart 65:a, så blev jag nostalgisk, känns symptomen igen måhända? Jag ringde direkt men då var den såld. Jag fick dock namn och telefonnummer till den äldre gentlemannen som köpt den varpå jag ringde honom. Det visade sig att han hade full förståelse för mig så jag fick köpa REX:en av honom. Han lade dock på 500 kr på priset. Spelar ingen roll sa jag, jag köper den. Kärran hyrdes och hämtning i Rävlanda, nu står den i källaren och påminner mig om gamla tider, (synder). Det blir säkert någon tur till hamnträffarna i sommar.
