Månadens fordon
Husqvarna Silverpil 1965
Husqvarna "Silverpil" 1955-1965 med en encylindrig motor på 175 cc, 9 hkr vid 6000 varv/min och 3-växlad låda, topphastigheten ca 100 km/t, maxvikt 75 kg. Husqvarna vände sig i synnerhet till ungdomar mellan 16-18 år som skulle välja sin första motorcykel. Husqvarnas drömbåge som 1953 firade stora triumfer i six-days, vägde över 75 kg och blev därför inte aktuell för denna åldersgrupp. För att hålla vikten under 75 kg jagade man kilon. Motorblocket på silverpilen som är identiskt med drömbågens som var utrustad med gjutjärnscylinder, bytte man mot en hårdförkromad lättmetallcylinder. Fälgar, skärmar, nav och stötdämpare av aluminium monterades också.
Silverpilen blev en succé och snabbt en av de populäraste lätta motorcyklarna i landet. Med lite ombyggnad av bland annat framgaffeln blev silverpilen väldigt dominant i den lätta motocrossklassen. Det var inte ovanligt att ett tävlingsheat bestod av silverpilar till 75 %. Konkurrenten NV jet-crosser var en mycket snabb cykel med 10 hkr Sachs-motor och fyrväxlad låda, men på grund av känsliga motorer kom de sällan i mål. Puch och Maico var andra konkurrenter.
Silverpilen tillverkades från 1955 till 1965 i 11285 ex. Guldpilen presenterades 1957 och tillverkades fram till 1959 i 1258 ex. Den hade 200 cc motor på 10,5 hkr. Maskinerna var i stort sett lika till utförandet, men guldpilen hade ett styre, av som det hette "TT-modell", och ett annat ljuddämparsystem på de senare modellerna. Ramen och tanken var svart med guldränder på tanken. Silver- och guldpilar exporterades till Finland och Norge.
Silverpilen på bilden har en speciell historia. Jag ringde till Husqvarna för att underrätta mig om just det här exemplaret genom tillverkningsnumret. Husqvarna har en mycket god ordning på var deras tillverkade motorcyklar tagit vägen, både geografiskt och personligt. Husqvarna upplyste mig om att min Silverpil hade levererats till en mc-affär i Göteborg och besiktningspappren gav mig en annan historia. Den hade hamnat långt uppe i norra Sverige där den varit i tjänst från 1966 till i mitten på sjuttiotalet, antagligen hos någon vägarbetare som brukat fordonet i arbetet. Insidan på skärmarna var fulla med asfalt som jag fick skrapa bort vid renoveringen. Som renoveringsobjekt var den i väldigt dåligt skick men komplett. Allt fick plockas ner i sina beståndsdelar och renoveras för att få den i körbart skick.
Men de härligaste stunderna är nog när man visar upp silverpilen på veteranträffarna, att se och höra de numera mogna (50+) män som kört pilen i sin ungdom få något drömskt i blicken, tänkande tillbaka på de år när vägen och framtiden låg framför dem. En kommentar som ofta återkommer är, "fan va små dom ä". Det är en fröjd att både se och höra.
Data Silverpil 1955-65
Motor: Husqvarna 2-takt, 175 cc, encylindrig, 9 hkr vid 6000 varv/min.
Växellåda: 3 växlar, fotmanövrerad, utväxlingsförhållande 18,8:1 10,4:1 och 7,2:1.
Tank: TT-typ rymd 7 liter oljeblandad bensin.
Däck: 2.75" x 19" fram, 3.00" x 19" bak.
Topphastighet: ca 100 km/t.
Tjänstevikt: 75 kg.
Silverpilen blev en succé och snabbt en av de populäraste lätta motorcyklarna i landet. Med lite ombyggnad av bland annat framgaffeln blev silverpilen väldigt dominant i den lätta motocrossklassen. Det var inte ovanligt att ett tävlingsheat bestod av silverpilar till 75 %. Konkurrenten NV jet-crosser var en mycket snabb cykel med 10 hkr Sachs-motor och fyrväxlad låda, men på grund av känsliga motorer kom de sällan i mål. Puch och Maico var andra konkurrenter.
Silverpilen tillverkades från 1955 till 1965 i 11285 ex. Guldpilen presenterades 1957 och tillverkades fram till 1959 i 1258 ex. Den hade 200 cc motor på 10,5 hkr. Maskinerna var i stort sett lika till utförandet, men guldpilen hade ett styre, av som det hette "TT-modell", och ett annat ljuddämparsystem på de senare modellerna. Ramen och tanken var svart med guldränder på tanken. Silver- och guldpilar exporterades till Finland och Norge.
Silverpilen på bilden har en speciell historia. Jag ringde till Husqvarna för att underrätta mig om just det här exemplaret genom tillverkningsnumret. Husqvarna har en mycket god ordning på var deras tillverkade motorcyklar tagit vägen, både geografiskt och personligt. Husqvarna upplyste mig om att min Silverpil hade levererats till en mc-affär i Göteborg och besiktningspappren gav mig en annan historia. Den hade hamnat långt uppe i norra Sverige där den varit i tjänst från 1966 till i mitten på sjuttiotalet, antagligen hos någon vägarbetare som brukat fordonet i arbetet. Insidan på skärmarna var fulla med asfalt som jag fick skrapa bort vid renoveringen. Som renoveringsobjekt var den i väldigt dåligt skick men komplett. Allt fick plockas ner i sina beståndsdelar och renoveras för att få den i körbart skick.
Men de härligaste stunderna är nog när man visar upp silverpilen på veteranträffarna, att se och höra de numera mogna (50+) män som kört pilen i sin ungdom få något drömskt i blicken, tänkande tillbaka på de år när vägen och framtiden låg framför dem. En kommentar som ofta återkommer är, "fan va små dom ä". Det är en fröjd att både se och höra.
Data Silverpil 1955-65
Motor: Husqvarna 2-takt, 175 cc, encylindrig, 9 hkr vid 6000 varv/min.
Växellåda: 3 växlar, fotmanövrerad, utväxlingsförhållande 18,8:1 10,4:1 och 7,2:1.
Tank: TT-typ rymd 7 liter oljeblandad bensin.
Däck: 2.75" x 19" fram, 3.00" x 19" bak.
Topphastighet: ca 100 km/t.
Tjänstevikt: 75 kg.
